Packad hylsfog– Fram till införandet av gummitäta muffar (omkring 1930) sammanfogades rör och rördelar i gjutjärn huvudsakligen med hjälp av packade muffar. Dessa var inte fasthållna leder. Den packade hylsleden är styv och är inte tät vid rörelse.
Rörskarven är av enorm betydelse för en rörlednings tillförlitlighet. Inom järnrörsområdet insåg man mycket tidigt fördelarna med gummitäta muffleder. När allt kommer omkring ger gummitätningen rörledningen flexibilitet som gör att den kan anpassa sig till de påfrestningar som orsakas av trafikvibrationer och markrörelser samt töjnings- och kompressionskrafter i rördragningen utan några negativa effekter på tätheten vid anslutningspunkterna.
Skruvhylsor– Skruvhylsan har använts sedan länge. Konstruktionsutformning och dimensionering bestäms i detalj i standarder. Hylsans insida och skruvringens utsida är stödgängade efter belastningens riktning. En skruvring pressar axiellt ihop det elastiska tätningselementet, som har hårdgummiskyddskanter fram och bak, i sitt säte genom en glidring. Detta skapar tätningen mellan hylsan och tappänden. Skyddskanterna förhindrar att den mjuka gummidelen under kompression i mitten pressas ut i tätningsspalten.
De nödvändiga vinkelavböjningarna – skarven tillåter avböjningar på upp till 3 grader från rakhet – produceras först vid montering efter åtdragning av skruvringen. Numera används skruvhylsan endast för beslag i området från DN 40 till DN 400. En spärrförband kan tillverkas med hjälp av extra element.
Bultade glandleder –Den skruvade glandleden har också använts sedan länge. Dess dimensionella konstruktion omfattas av standarder. Här är det glanden som trycker genom T-huvudbultar på det kilformade tätningselementet som har en skyddande kant av hårdgummi på framsidan. Tätningsprincipen är praktiskt taget densamma som med skruvhylsan. De nödvändiga vinkelavböjningarna – skarven tillåter även avböjningar på upp till 3 grader från rakhet – produceras först efter att skarven har monterats. Nuförtiden används skruvförbandet endast i kombination med vissa typer av beslag i intervallet från DN 500 till DN 1000.
Tryck på leden– Denna skarv utvecklades 1956. Numera används gummitätade påskjutsskarvar främst för segjärnsrörledningarna. Tätningselementet är tillverkat av en blandning av hårt och mjukt gummi. Den gummipackade push-on-skarven är den snabbaste och enklaste att montera fogen och är därför den mest använda fogen för vatten- och avloppsservice idag. Eftersom fogen är flasktät, kan push-on fogar användas i våta dikeförhållanden och under vattenförhållanden. Dessa skarvar används normalt för underjordiska rörledningar av segjärn (rör, kopplingar, ventiler). Dessa är flexibla, gummitätade fogar som ger både tekniska och ekonomiska fördelar vid installation.
Mekaniska leder– Den mekaniska fogen utvecklades för användning i gasindustrin i slutet av 1920-talet men har sedan dess använts flitigt inom vattenindustrin. Denna skarv har standardiserade dimensioner och använder den grundläggande principen för packbox och packbox, med en gummipackning som komprimeras av packboxen. Denna fog har ersatts av push-on-skarven för de flesta applikationerna. Den mekaniska fogen används dock fortfarande i vissa underjordiska installationer, främst på beslag.
Flänsade leder– Flänsfog är en av de äldsta typerna av leder. Det är en styv fog som främst används i ovanjordsinstallationer som öppna vikar och rörgallerier. En flänsförband består av två flänsar, ett tätningselement och ett visst antal sexkantsbultar med muttrar och brickor. Materialet i tätningselementet beror på användningsändamålet i varje enskilt fall. Flänsarna på segjärnsrör, kopplingar och ventiler är försedda med upphöjda tätningsytor. Det ger en vattentät tätning.
Flänsförband är fasthållna, men inte rörliga fogar, och de överför längd- och böjspänningar från rör till rör. De individuella fördelarna med påskjutsförband och flänsförband kan kombineras genom att montera flänshylsor och flänstappar på armaturens flänsar.
Flänsförband tenderar att gynnas för rörledningar ovan jord, som används till exempel i pumphus, vattenverk eller förhöjda tankar. När det gäller avstängningsventiler i stadsvattenförsörjningsnät har flänsförbandet i decennier också använts i underjordiska rörledningar av underhålls- och reparationsskäl.
Fasthållna leder– Dessa är speciella typer av påskjutande eller mekaniska leder som är utformade för att ge längsgående fasthållning. Den spärrade leden används i samband med eller i stället för tryckblock för att ge begränsningar mot tryckkrafter på grund av de inre trycken. Olika typer av fasthållna skarvar finns tillgängliga för hela sortimentet av storlekar av segjärnsrör.
Kulled– Bultlösa konfigurationer av kulleder ger flexibilitet (maximal nedböjning på 15 grader per led) och förhindrar ledseparering. Dessa fogar specificeras ofta i korsningar under vatten, platser som kräver stora förändringar i linjering och lutning och i geologiskt farliga (jordbävningsbenägna) områden.
Diverse fogar– Det här är en mängd olika fogar, varav de flesta är modifieringar av den mekaniska fogen. Diverse skarvar med packboxkonfiguration har utvecklats för användning med gängning